Regeringen Löfven har ju deklarerat att den är feministisk. Inte för att den är det utan därför att det är något man måste säga i dagens pk-Sverige. Den rådande medieagendan påbjuder, ja kanske till och med tvingar ju folk att säga vissa saker för att ens kunna utöva sina respektive yrken. Beviset för hur lite feminismen i praktisk politik betyder kom i måndags på ett högst påtagligt sätt.
Sverige har fått möjligheten att utse en representant i Internationella Valutafonden – International Monetary Fund (IMF). IMF kallas ibland världsbanken och är en del av FN:s fackorgan – International Labour Organisation (ILO), deras uppgift är att låna ut pengar för projekt och utveckling till alla medlemsländer. De har en avsevärd budget att hantera och många viktiga projekt att övervaka för att tillse att pengarna går till det som är överenskommet. För den som vill läsa mer om IMF hittar du länken här till Wikipedia.
Det är nog inte för att få bada i pengar man söker det aktuella jobbet. Däremot innebär det makt, en makt Socialdemokratin (s)uktar efter i allt högre grad Foto: Savethestudent
Ansökningarna om tjänsten/uppdraget kom in. När en sållning var klar hade några namn gallrats ut som extra intressanta.Susanne Ackum och Johanna Lybeck Lilja var två av de hetaste kandidaterna. Båda har erfarenheter av att jobba med finansiella frågor åt Riksbanken, Eu och IMF. Idealiska kan man tycka. Men en sak var fel med dem, de hade båda jobbat i den gamla regeringen som statssekreterare. Eftersom sådana är politiskt tillsatta var och är de med andra ord borgerliga. Johanna Lybeck Lilja var statssekreterare åt finansmarknadsminister Peter Norman och Susanne Ackum var statssekreterare åt Anders Borg.
Det var nu Magdalena Andersson ingrep. Ansökningstiden gick ut den 24 november och de hetaste kandidaterna till en så här viktig tjänstetillsättning var borgerliga, inget hon ville ha. Operation övertalning satte därför igång. En tjänstemannagrupp från finans-departementet hade redan påbörjat intervjuer och gjort en rankning av kandidaterna. Trots dessa två omständigheter, utgången ansökningstid och påbörjad anställningsprocess, kastade hon därför ut en förfrågan till partikamraten Thomas Östros.
Deadline var i november, inte i gryningen. Trots det fick Thomas Östros över två månader på sig över tiden att ansöka om tjänsten. Foto: IMDB
Östros ansökte men först den 5 februari. Till saken hör också att han har betydligt sämre meriter än de två kvinnorna. Han har aldrig haft ett EU-uppdrag, han har inte några meriter från IMF och han har inte heller jobbat åt Riksbanken. Susanne Ackum och Johanna Lybeck Lilja hade alltså bättre meriter, inget snack om den saken. Östros hade en enda merit som tydligen vägde tyngre eftersom han fick tjänsten – han är och förblir sosse. Här hittar du Östros meritlista från Wikipedia.
Det ruttna i Sverige har därmed avslöjats. Meriter betyder ingenting, de är i sammanhanget värdelösa. Det som räknas är om du har rätt politisk åsikt, känner rätt människor och vet hur du smörjer hjulen i det nätverk som kan förse vissa med toppjobb. Att känna en minister ansvarig för utnämningen i det här fallet kan inte ha varit till nackdel om man säger så. Nyheten kan du läsa om i SVD Näringsliv via följande länk.
Något är ruttet i konungariket (S)verige och efter den senaste vändan luktar det obehagligt Foto: Folktandvarden
Jag trodde från början personligen att en sån merit som ”rätt” kön skulle vara avgörande och det är det i vissa sammanhang till exempel inom kulturväsendet. Här däremot spelade den politiska färgen tydligen större roll. Inte heller höll man på regeln om ansökningstid, den bröt man så gärna mot när en partikamrat nu äntligen kunde tänka sig att kandidera.
Det finns mycket man kan kandidera till, här Jihad John som kandiderar till titeln ”Asshole of the Year” eller kanske rent av ”Foliehatt of the Year”. Alla kandidaturer är dock omgivna av regler……om man inte är sosse då förstås Foto: Expressen
Magdalena Andersson ursäktar just denna detalj med att ”det är inte ovanligt med att ansökningar kommer in sent”. Fast det beror nog på vems ansökan som kommer in försent, är man en vanlig Svensson lär inga böner hjälpa. Annat är det tydligen om man är partikamrater. Magdalena Andersson är normalt sett en av feministerna i regeringen. Inte heller den ovidkommande detaljen fäster hon någon större vikt vid när den tilltänkte kandidaten är sosse. Då tycks det inte längre spela någon roll att han är en han, kanske har han lite klädsamt börjat kalla sig ”hen” för att tillfredsställa också de feministiska krafterna.
Nej, samma sak borde nog gälla för Magdalena Andersson som gäller för alla oss andra när man har gjort något som är galet. Gör om gör rätt heter det och kunde kanske vara en snygg sorti ut ur en (s)naskig historia. Tyvärr visar historien två saker till. Det första är hur desperat behovet är av en ny regering. Det andra att vi behöver en helt ny politisk karta i det här landet då också de andra partierna är förlegade och hopplöst trötta. Jag är hellre utan regering än har någon av de etablerad partierna i närheten av den så åtråvärda makten. Här ser du resultatet och det är inte vackert.
När något inte är vackert är det bättre att erkänna det än att fortsätta att låtsas. Byt regering nu Foto: Nydailynews
Om en regering inte lever upp till det förtroende som är basen för deras existens, har de få andra valmöjligheter än att avgå. Leder inte detta till en förtroendekris då anser i varje fall jag att det är synd om svensken. Fattar inte han och hon att man inte kan ha en regering som låter sina egna gå före till toppjobb? Ska vi acceptera det som nu händer och låta det ske med vårt tysta medgivande? Jag tycker det är dags att säga – AVGÅ NU! Den speciella form av korruption Magdalena Andersson nu har demonstrerat lämnar en extremt dålig smak i munnen.
Den dåliga lukten Magdalena Anderssons agerande efterlämnar är svår att ta bort en med Wunderbaum, det har blivit dags att avgå Foto: Wikipedia
Att oppositionen sover sin törnrosasömn är ytterligare en bit i pusslet. Vad håller de på med? Har de inte fattat att deras jobb är att granska regeringens arbete och jaga dem i varenda utskott om så behövs när de inte sköter sig? Uppenbarligen har inte dessa kretiner uppfattat signalen här. MAGDALENA ANDERSSON HAR ÖVERTRÄTT SINA BEFOGENHETER. Fattar de nu? Nähä, inte det. Moderater och andra får ursäkta mig men vad fan håller er ledning på med? Är de lobotomerade? Är de inkompetenta? Ja frågorna är många men som vanligt är svaren få. Kanske måste vi vända oss till spåtanter för att förstå oppositionens lamhet.
För att förstå oppositionens frånvaro måste vi kanske vända oss till spåtanter eller gubbar. Den svårväckta skaran lär inte vakna än på länge ens över det inträffade Foto: IMDB
Löjesguiden vill med denna artikel nominera Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Hyckleri är en sorglig företeelse men det är något du med ditt senaste beslut har förfinat med ypperlig precision. Vad som kan se ut som en välmeriterad kandidat är i själva verket en med mindre meriter än konkurrenterna. Bortförklaringarna om att det är vanligt att ansökningar kommer in försent håller inte och det vet du. Återstår bara ett skäl – han är sosse. För som sosse är du mer intresserad av att tillgodose utnämnandet av partikamrater som så många gånger förr, än att följa den normala gången i tillsättandet. Inte ens dina förment feministiska principer tycks rubba denna inneboende målsättning. Makten åt sossarna, i evigheten amen. Nepotism kallas det när andra gör det, i er lilla snuskklubb kallas det säkert ”normaltillstånd”.”
Också oppositionen nomineras kollektivt till priset. Er motivering lyder: ”Sällan eller aldrig har landet haft en sån lamslagen bunt idioter i ledningen. Er uppgift är att granska, en uppgift ni inte skulle klara om ens NSA skapade ett övervakningsprogram åt era datorer. Det är en sorglig syn som dessutom skulle kunna vara medveten efter decemberöverenskommelsen.”
Löjesguiden 
En bunt idioter,som sagt!
GillaGilla
Kanske slår jag in redan öppna dörrar genom att konstatera det uppenbara. Den här munsbiten är dock för saftig för att missa och jag kunde ju i vanlig ordning inte låta bli. Magdalena gör självmål inför öppen ridå, oppositionen gör ingenting helt i likhet med vad Stefan Löfven gör osv. Det är en kraschlandning av sällan skådat slag helt enkelt. Vill man kan man gråta åt eländet, men man kan också leverera världens största asgarv. Det politiska etablissemanget har i vanlig ordning i varierande grad gjort bort sig.
GillaGilla
Merit och kompetens är passé inom vissa kretsar. En gång var de viktiga för att kunna få jobb. I H.C. Andersens saga uttrycktes det satiriskt som att någon ”duger till sitt ämbete.”
En del börjar erkänna att inget finns att se, men allt för många håller fast vid att de verkligen ser.
GillaGilla
Så är det och det börjar synas utåt utan att skammens rodnad ens används. Det bör vara så att bäste man/kvinna är den som borde få jobbet, i själva verket är det vem som känner vem och om man är medlem i rätt parti. Uppenbart efter historien men inte mindre skamligt. Så långt från verkligheten är det inte även om man önskade att alltihop skulle ha varit en del av sagan av HC Andersen (utmärkt författare för övrigt). Magdalena Andersson har med åtgärden visat att hon inte har några som helst skrupler, det gör antagligen henne till både en typisk sosse med rätt agenda men också till en maktfullkomlig minister som vet hur man prioriterar sig och de sina. Egoism kallar antagligen alla vi dinosaurier det, ”solidaritet” kallar hon det. Hennes och mitt språkbruk är nog inte desamma men jag tycks tillhöra en slags utdöende art i det hänseendet. Det vore dock lite roande om Magdalena blev pionröd i ansiktet över det inträffade, på det sättet skulle hon gå från att prata om det röda idealet till att faktiskt också vara det. Återigen är det nog hyckleriet som går segrande ur den striden, det är ju allt sossarna tycks ha kvar av den egna politiken.
GillaGilla