Är det verkligen jämställdhet vi vill ha?

I början på sjuttiotalet lade sig den gråaste filten vi hittills har sett över landet. Den kallades progg och var en dålig ursäkt för uselt musicerande. En av ”hitlåtarna” man producerade hette ”Är det verkligen fred vi vill ha” och spelades in av Hoola Bandola Band. Senare kom den ut med postpunkgruppen Imperiet också. Inte så särskilt intressant, inte om jag ska uttala mig i varje fall. Trots det är det många som ser på denna tid med nostalgiska ögon.

För att travestera lite på titeln frågar jag mig idag om det verkligen är jämställdhet vi vill ha. Fan tro det när man läser in fakta i målet. För jag tvivlar inte på att vi som samlas kring vår åsikt vill det, men vill feministerna det? De har ju kopplat ett brottargrepp runt samhället och numer ska allt vara feministiskt. Detta trots att rörelsen knappast lever upp till sin stolta devis om att man står för jämställdhet.

SVD kan nämligen berätta den hemska nyheten (SVD; Archive) att män lyckas bättre än kvinnor på högskoleprovet. Enligt feministisk logik måste man alltså ändra på provet för att inte för många män ska smita in på högskolorna den vägen. För det är ju inte jämlikt att högskolorna 2014 ”bara” hade 59 % kvinnliga studenter (Allehanda; Archive) och numer ännu högre andel, vi måste naturligtvis se till att det blir än fler. För ingen ska inbilla mig att feminism handlar om jämställdhet.

JämlikhetJämlikhet är en lockande tanke som finns nästan hos varje människa. Problemet är att den inte finns och är subjektiv, den är inte ett absolut tillstånd som ger utrymme åt alla. Feminism är ideologin som PÅSTÅR att den är för jämställdhet, men ser man hur feminister agerar är den allt annat än just detta. Foto: By Josephou – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21532894

Nej, tvärtom så handlar feminism om ojämställdhet. Det räcker med att titta på hur rörelsen agerar så inser man den saken. Men feminism är inte bara ojämställt, dess representanter är också en ivrig förnekare av fakta. Det heter ju alltid att män misshandlar, som jag har tjatat om förut är det en liten grupp som gör det. Resten är väldigt främmande för denna ”sysselsättning”, faktiskt så ointresserad att en majoritet män INTE slår.

Trots dessa brister i både argument och logik, är feminism en av vår tids stora succéhistorier ivrigt påhejade av landets journalister. Detta faktum får tyvärr konsekvenser som inte alltid är så bra. En sådan hittar du via inläggets första länk, den till SVD. Den konsekvensen handlar om uppenbara missar i det egna materialet där slutsatser som borde dras aldrig ens behandlas. Vad sägs om följande logik signerad Mattias Wickberg som jobbar som utredare på Universitet och Högskolerådet:

”Med en matematikdel trodde man att kvinnor skulle få högre poäng eftersom flickor överlag har bättre betyg i matte än pojkar.

– Men tittar man på de nationella proven i matematik så har pojkar bättre resultat än flickor så vår tanke höll inte. Vårt mål är naturligtvis att skillnaderna ska jämnas ut men det är väldigt knepigt, säger Mattias Wickberg, utredare på Universitets- och högskolerådet.”

Första slutsatsen är att antingen missgynnas pojkar när betyg i matematik sätts i skolan eller så är högskoleprovet designat att gynna pojkar så att de presterar bättre på detta än de gör i skolan. Det senare påståendet är dock problematiskt. Högskoleprovet ändrades ju så sent som 2011 för att just råda bot att kvinnor missgynnades i den matematiska delen. Antingen har ju förändringen misslyckats, eller så är det fortfarande så att pojkar får för låga betyg.

ÄndraNär något inte fungerar ändrar man på det. Det nya är att man sedan en tid har ändrat i Högskoleprovet för att gynna en grupp på bekostnad av en annan, men eftersom det också misslyckades så får man väl ändra/gynna kvinnor med ytterligare en ändring. Foto: By Internet Archive Book Images – https://www.flickr.com/photos/internetarchivebookimages/14579023717/Source book page: https://archive.org/stream/architectenginee16847sanf/architectenginee16847sanf#page/n388/mode/1up, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=43476134

Den andra slutsatsen är att tydligen är vi så besatta av tanken på den rättvisa som så sällan finns, att vi till och med är beredda att missgynna en grupp för att kunna gynna en annan. När det väl är gjort kallar vi det ”rättvisa” i brist på sådan så det ska låta fint. Längst i sitt patos och i kampen för rättvisan går professor i pedagogik Christina Cliffordson. Utan empiriska bevis eller data för att underbygga en tes ger hon sin syn i citatet:

”De som tjänar på högskoleprovet är svenska män från socialgrupp ett, så är det”

Men feminister har alltid en fiffig förklaring, i det här fallet är fakta som ska underbygga en tes som bekant bara en manlig härskarteknik. Medan de inriktar sin retorik och sitt fokus på den inbillade fienden dvs mannen, är det däremot få som snubblar över pudelns verkliga kärna. I en debattartikel (Expressen; Archive) signerad Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson, sätts fingret på den. I vanlig ordning när någon säger något som avviker från det redan bestämda förklaringsmönstret, har artikeln bemötts med kompakt tystnad. Tala om härskarteknik, att ignorera är ju en sådan.

För slutsatserna i hans artikel är inte de feminister vill höra. De nya undervisningsformerna som skolan numer är formad kring har inte gynnat pojkar. Tvärtom har de missgynnats och numer sticker Sverige ut som det landet där de könsspecifika skillnaderna i elevernas resultat är bland de högsta. Anna Ekströms utredning som kom för några år landade i samma slutsats. Den lämnade dock inga förslag på hur de uppenbara brister skulle rättas till. Det kan låta lätt konspiratoriskt, men finns det en agenda bakom en sådan miss?

Bo Jansson går till och med så långt att han menar att nu offras de svagare presterande pojkarna för pedagogiska modeord och ingen har vare sig lust eller kunskap att göra något åt allt detta. På det har vi i landet en utbildningsminister som är så passiv att man undrar om han ens lever. Det var ju han som skulle fixa skolan på 100 dagar men som nu har förbrukat över 500 utan att ha lyckats prestera mycket mer än ett jaså och en gäspning. Godnatt Sverige.

Kirill Vikentevich LemokhÅr det dags att säga godnatt till Sverige nu? Om Högskolan ska fortsätta den inslagna linjen med ”endast kvinnor” lär nog inte det bidra så mycket till någon jämställdhet. Inte heller skolan går fri från skuld där vissa anser att pojkarna nu offras i en killfientlig skola som mer är intresserad av pedagogiska modeord Foto: Av Kirill Vikentevich Lemokh – Location: Государственный Русский музейDimensions:Web source: [1]Technique: olja på duk, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10720642

Löjesguiden nominerar idag Utbildningsminister Gustav Fridolin och landets feminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det räcker med att titta på resultatet så förstår man varför ni är nominerade. Inbillade missförhållanden är i själva verket ett missförhållande för den grupp man utpekar som styggelsen. Åtgärder ersätts med fina modeord som ”allas lika värde” och så vidare. Det egentliga arbetet med att verkligen göra något lyser däremot som vanligt med sin frånvaro.”

Annonser

9 thoughts on “Är det verkligen jämställdhet vi vill ha?

  1. För att vara en riktig messerschmitt och mansplainare vill jag påpeka att det var Imperiet och inte Ebba grön som gjorde en nyinspelning av Hoola bandoolas Fred 🙂
    En riktig bra version för övrigt tycker jag.
    Nej, feminism handlar inte ett dugg om jämställdhet utan om att gynna kvinnor på mäns bekostnad. Ditt exempel med skolan är ju väldigt talande. Trots att kvinnorna dominerar
    högre utbildning gör man allt för att den dominansen skall öka. Man ändrar på högskoleprovet för att passa kvinnor bättre,man gör särskilda satsningar för att få kvinnor att söka sig till tekniska utbildningar som domineras av män och man skiter högaktningsfullt i att pojkarna halkar efter i skolan rent generellt.
    Dessutom är det enbart kvinnor som blir kvoterade till olika saker. Vad jag vet har det aldrig hänt att män har blivit kvoterade till kvinnodominerade yrken medan detta händer kvinnor hela tiden i mansdominerade yrken. Se t.ex brandkåren och polisen som till och med har sänkt sina fysiska intagningskrav för att kvinnor skall klara av dom.
    På min och många andra arbetsplatser görs det särskilda satsningar på kvinnor i parti och minut medan inte en krona satsas på männen.
    Kvinnor gnäller på om det finns något område där enbart män får verka medan dom själva skapar massa saker som enbart gäller för kvinnor.
    Alt detta görs i ”jämställdhetens” och feminismens namn..

    Gilla

    • Hahahaha! Du är så välkommen att påtala dessa falsarier. Jo, jag missade det uppenbara därför att stycket skrevs till och jag missade att dubbelkolla mig själv. Mitt minne är trots allt inte alltid vad det borde vara med ålderns rätt men jag borde ha vetat bättre. Jag var ju trots allt både Ebba och Imperiet-fan och är det fortfarande. Det är hur som helst ändrat nu.

      Man försökte faktiskt en gång kvotera män men det slutade med förskräckelse. Det var SLU – Statens Lantbruks-Universitet i Uppsala som försökte sig på ett experiment. För kanske åtta – tio år sedan ville man jämna ut könsfördelningen mellan kvinnor och män som sökte sig in på veterinärutbildning och började därför kvotera män. Fördelningen var så pass sned vid det laget att man hade kanske 70 % kvinnor och resten män, man ville därför göra något åt detta. Det resulterade i att ett antal kvinnor fick ett ”nej” i svarskuvertet och snart hade de stämt universitetet för diskriminering. Det slutade efter långa juridiska turer med att kvinnorna fick rätt och dessutom ett skadestånd på jag tror 35 000 vardera. Länk här: http://www.aftonbladet.se/temautbildning/article11753512.ab

      Därefter las hela tanken i malpåse för att aldrig mer tas upp och mig veterligen har den bagen aldrig öppnats igen. Tvärtom går däremot bra, vi har till och med en regering som håller på att förbereda ett förslag till kvotering som ska vara klart att presentera i år. Länk om det här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5979115

      Samtidigt som detta händer är man väldigt ointresserade av att diskutera t ex killars problem i skolan som inlägget handlade om. Där talar man ju till och med i ad hoc-termer/teorier som ”antiplugg-kulturen” som lanserades för tre år sedan ungefär. Trots att vetenskapen har visat hur fel detta är, så talas det fortfarande om detta på feministiska forum. Så istället för att erkänna ett problem, så talar man i nästan konspiratoriska termer om pojkars egna skuld. Allt är ju annars systemet fel, särskilt mansnormen är fel. Här är det inte systemet det är fel på utan individen. Konstigt det där!

      Som vi båda har kommit fram till och som varje tänkande människa borde komma fram till, är det inte jämställdhet feministerna är intresserade av. Det är istället att kapa åt sig så mycket det bara någonsin går på andras bekostnad dvs mäns. De är ju ändå bara djur så vad gör väl det. Här har du ett exempel där killar troligen klart missgynnas av skolans former, där politikerna är mer intresserade av feministiska slagord och pedagogisk bullshit i form av modeord vars enda syfte är att dölja bristerna. Runt alltihop dansar feministerna ringdans för nu har äntligen också skolan formats efter deras ideal, dvs gynnar dom. Fortfarande är killarnas misslyckande inte skolans fel utan antiplugg-kulturens och kanske också mansnormens. Den enda slutsatsen jag drar är att det är mer angeläget än någonsin att skapa en motpol dvs en mansrörelse.

      Gilla

  2. Det intressanta är vad du påpekar är frågeställningen – istället för att fråga sig varför tjejer ”missgynnas” på nationella standardiserade prov där den enskilda mänskliga faktorn är minimalt inblandad, så kanske man borde fråga sig varför pojkar missgynnas i klassrummen?

    Jag var en av dom vars mattebetyg i princip räddades av dom nationella proven då jag ofta fick underkänt i klassrummet, men låg (oftast) på väl godkänt på dom nationella proven. Hur det kan ha varit en sådan stor skillnad är något jag har funderat på.

    Gilla

    • Undervisningsformer dvs hur det dagliga arbetet är organiserat och hur resurser fördelas är avgörande faktorer. Det har visat sig i vissa utredningar och funderingar att den undervisningsform som idag tillämpas där individen förväntas dra det tyngsta lasset och ta ett eget ansvar för det egna resultatet och där läraren bara är ett stöd/bollplank, gynnar tjejerna mer än killarna. Det har alltså skett en vindkantring som ingen har tänkt på (?), missat eller i värsta fall helt och hållet har kalkylerat (!). Pojkarna har därefter övergetts en gång till för i det resultat som idag kallas ”skola” och ”pedagogik”, har inte bara killarna förlorat och står övergivna utan det har också kommit en fantastisk förklaring på varför de misslyckas som heter ”antiplugg-kultur”. Den skulle bygga på att killarna inte är intresserade av skolan, att det skulle finnas ett ointresse som leder till att det finns en utspridd antiplugg-kultur där man har ställt sig vid sidan av av egen fri vilja istället för att skolan sviker dessa killar. Teorin var mäkta populär i debatten för tre år sedan men har sedan dess motbevisats av forskning som säger tummen ner till hela idén. Trots detta finns det inom feminismen en spridd uppfattning i vissa led att detta är förklaringen, inte att pojkar missgynnas.

      Du verkar ha blivit ett av offren i den karusell som idag kallas skola och hamnat i precis den rävsax jag talar om. Jag beklagar det och sörjer det dessutom. För hur många ska vi offra på pedagogikens altare innan också ansvariga politiker inser att något måste göras? Att nationella prov inte speglar betygen som ges och speciellt då inte de könsspecifika skillnaderna tyder ju på något. Detta något är felen i systemet. Hur kan det komma sig att pojkar presterar bättre i just matematik i de nationella proven, än de gör rent betygsmässigt? Svaret kan bara bli ett av tre. Antingen missgynnas pojkar i betygssättningen, de nationella proven är felkonstruerade och missgynnar därmed tjejer eller så är det en kombination av de två dvs pojkar missgynnas i betygen samtidigt som tjejer missgynnas i de nationella proven.

      Den bästa förklaringen så som jag ser det, är att pojkars resultat i klassrummet är magert därför att undervisningsformen missgynnar dom. Den situationen skapar ett betyg som sen inte speglar vad de i själva verket kan, så därför presterar de bättre än betygen säger på de nationella proven. Jag skulle tro, utan att då veta, att detta verkar vara den mest vetenskapliga slutsatsen. Den biten skulle då förstås behövas kartläggas bättre och med mer förfinade metoder än att jag drar en slutsats på så lösa boliner. Så framtiden får utvisa, men med tanke på vad vi har för skolminister så tror jag inte på många resultat. Han har ju inte visat sig så intresserad av att styra och ställa om tyvärr.

      Gilla

      • Asch, sörj inte för mig, jag är trots allt ett år yngre än den unge Herr Fridolin!

        Det jag skulle oroa mig för är att det inte verkar ha blivit bättre, utan tvärtom. Att våran utbildningsminister inte tagit tag i frågan rejält är inte bra då han borde rimligen märkt av den såvida inte det skedde någon slags stor förändring mellan årskullarna 83/84.

        Gilla

      • Nej, men jag känner att det som nu pågår där pojkar offras på pedagogikens altare är sånt slöseri. Det är skönt att höra att du ändå har landat på fötterna. Mer än man kan säga om Avvecklings nej jag menar Utbildningsminister Fridolin. 🙂

        Gilla

  3. Hej.

    Det är lättare att angripa harmlösa och inbillade ‘strukturella’ (varför vill jag alltid skriva stuckatur istället?) problem än verkliga och konkreta situationer. Därför skjuter så kallade feminister in sig på sådant här; den sortens problem spränger inte bomber, demonstrerar eller slår tillbaka.

    En skola som kräver enskild kamp och strävan för att ständigt utvecklas och lyckas bättre som individ, fostrar självständiga och starka individualister. Sådana som kan analysera och protestera.

    En skola som kollektiviserar och reducerar dig till en gruppidentitet, samt hela tiden använder ett passiviserande språk skapar lydiga och okunniga människor. Just det passiva språket är en av mina (många) käppahästar: ‘Det blev fel’? Nej. ‘Jag gjorde fel’ heter det. ‘Vi har inte lyckats få eleven att ändra sitt beteende’? Nej. ‘Eleven har, trots upprepade förklaringar och varningar, inte valt att ändra sitt beteende’ heter det! Och så vidare tills till och med ulcerit verkar mer lockande n skolan.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Verkliga problem är jobbiga, komplexa och kräver mycket ansträngning och möda att göra något åt. Inbillade problem är alltid lättare att hantera, det går ju att hitta på så mycket problem så det finns inte. De bara uppstår så där ur tomma luften och också lösningarna är finurliga. Inbillade problem går ju att skapa ovederhäftiga lösningar till som först ser ut som om de fixade biffen, men som vid en andra granskning bara är ett förtäckt sätt att skapa enskilda fördelar för en part. I värsta fall upptäcks inte den logiska luckan ens vid en andra eller tredje granskning. Det är ju så feminister opererar, om man så vill deras modus operandi. Först skapar man ett fiktivt problem, vi säger alla män slår kvinnor. Det ingår ju faktiskt i det andra påhittade nämligen manskulturen. När man väl har identifierat denna är också lösningen skapad, ”vi måste göra något åt mansnormen”. En del går till och med så långt att män måste skolas och komma till insikt om mansnormen. Sagt och gjort, antingen startas debatten eller också omskolningslägret. Det är ju som bekant en otäck rörelse vi har att göra med där övertonerna aldrig ligger långt borta. Så också i debatten såväl som i förslagen.

      Skolan är övertydlig på det sättet att här har de könsspecifika skillnaderna ökat dramatiskt. Det lättaste sättet att se det är helt enkelt att se till skolresultat och sen jämföra med åtgärder för att bemöta eventuella problem. Det ledsamma här är att åtgärderna lyser med sin frånvaro när det gäller pojkarnas bristande resultat i skolan. Här skyller man på ”antiplugg-kultur” och ”mansnorm” igen och därmed är debatten stängd. Skolan har problem och det är främst pojkar som drabbas, låt oss istället göra något åt detta istället för att lyssna på feminister. Det orkar nämligen ingen i längden.

      Gilla

    • Riskradion hade en intervju med ”mannen på gatan” om låneord där denne uttryckte följande:
      ”Man måste ju i alla fall ha ett grundrecept innan man börjar gå från hypotenusa till teologi, annars rasar ju hela den konvexa stuckaturen samman.”

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s