Sverige sett upp och ner

”Vi lever i en välfärdsstat där vi har det bra”. Ett sånt påstående är enligt mig helt fel, Sverige har betydande problem. Vi dras med ett budgetunderskott (DN; Archive) mitt i högkonjunktur, vi måste skapa jobben (DN; Archive) med skattepengar för att få folk i sysselsättning – en dålig affär i längden och till sist minskar kvalitén på skolan (Aftonbladet; Archive). På detta har vi ”ansvariga”, vi borde döpa om det till ”oansvariga”, som hela tiden vidtar fel åtgärder eller inga alls. Varningssignalerna ljuder, men ingen reagerar.

Som om detta inte var nog har ett av samhällets hörnpelare alltid varit lagen. Lagen fungerar som ett kitt, den håller samman och ser till att vi har en gemensam nämnare som grund för begreppet ”nation”. Nu håller också det fundamentet på att vittra sönder. Allt fler småbrott som avskrivs (NA; Archive) därför att polisen inte har resurser och dessutom en urusel ledning är en faktor. En annan är att straffen (Expressen; Archive) ibland är så löjlig låga att ingen längre avskräcks från att fortsätta begå brott.

Samhället tenderar helt enkelt att i flera fall ta större hänsyn (Dagens Juridik) till brottslingen, än det tar till brottsoffret. En balansgång som alltid står i fokus och som alltid måste diskuteras. Det är trots denna diskussion ett sluttande plan utför eftersom de brott som ”slinker igenom” blir allt grövre och drabbar den utsatte på ett alltmer påtagligt sätt. Det uppfattas också med all rätt från de som utför brott att det nu är ”fritt fram”, en insikt som i det långa loppet kommer att leda till än mer brott.

BrottBrott leder ibland till fler brott, det hela eskalerar utom kontroll. Det blir inte bättre av att de rättsvårdande myndigheterna struntar i vissa typer av brott, resultatet blir bara att snart har alla rätt att begå brott och att ribban har höjts. Foto: By Colton Cotton – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17682280

Innan vi fortsätter lite varudeklaration, jag är personligen ingen varm vän av höjda straffskalor. Fängelse skapar bara än mer förhärdade brottslingar, men det måste samtidigt finnas någon slags balans till och med i min värld. Ett samhälle där brottsoffer med all rätt upplever att man inte är rättssäker eller att brottslingarna har fler rättigheter än offren, är snart inget samhälle längre. Det är istället ett upplösningstillstånd och aktar vi oss inte är den inslagna vägen där vi kommer att hamna till sist om inget görs.

Brott kan också uppstå i rent vardagliga situationer där folk tycker en sak men lagen en annan. Ett ganska solklart fall är följande (Aftonbladet; Archive). En man överfaller en kvinna på offentlig plats med knytnävsslag. Naturligtvis måste man reagera vilket Per-Anders Petterson gjorde. Han går resolut fram och fäller mannen med en domkraft, först genom att slå honom i axeln sedan genom att slå honom med den i huvudet.

Per-Anders döms till sin stora förvåning för misshandel till 50 000 kronor i böter. Han undrar om han i framtiden ska våga ingripa om situationen uppstår igen. På den punkten kan jag lugna honom, det går alldeles utmärkt och man ska reagera. Det är dock att rekommendera att man antingen håller fast eller möjligen slår en eller två gånger med knytnäve, inte med domkraft. För i rättens värld ställs en knytnäve mot en domkraft och jämförs, i den ekvationen förlorar utan tvekan domkraften.

För domen helt riktig då han använde mer våld än nöden krävde. Att lämna en person med sprucket skallben och permanent huvudvärk är bevis nog. Precis som det står i domen gjorde Per-Anders ett lovvärt jobb med det första slaget, men det andra som riktades mot huvudet kan knappast sägas vara inom de ramar som lagen ger möjligheten till. Men så finns då de andra exemplen, de som visar en alltför stor hänsyn åt andra hållet dvs till missdådarens favör.

SkallfrakturNej, det kan aldrig sägas vara nödvärnsrätt att lämna någon med skallfraktur för att den idioten i sin tur slår kvinnor in publicum. Att ingripa, hålla i och kanske till och med brotta ner eller slå med knytnäve en eller ett par gånger om personen slåss är okej. Däremot som sagt inte att slå med domkraft i skallbenet. Foto: Wikipedia Commons

En kvinna blir våldtagen av två män. De båda åtalas för gruppvåldtäkt (Dagens Juridik) och fälls i första instansen, men domen överklagas. I Hovrätten gör man en annan bedömning. Det är inte längre en gruppvåldtäkt därför att båda männen har turats om att våldta kvinnan en åt gången. De har visserligen hjälpt varandra men straffvärdet sänks till tre respektive tre och ett halvt års fängelse. Allt för att de var så ”hänsynsfulla” att de inte våldtog henne samtidigt och trots att de uppenbarligen samarbetade.

Den här domen eller lagen borde rivas upp. Inte minst därför att den är direkt anstötlig och inte speglar folks rättstänkande. En gruppvåldtäkt är en gruppvåldtäkt hur man än vänder och vrider på det. Samarbetar de dessutom spelar det för de flesta människor ingen roll att de ”bara” våldtog en åt gången, det är att betrakta som gruppvåldtäkt också om man samarbetar och så att säga hjälper varandra på traven. Domen blir därmed en varnagel i rättsmedvetandet hos människor och speglar inte tankar och åsikter hos dessa.

Nästa dom som borde rivas upp är mer av en vardagshändelse igen. Den handlar om vad man får och inte får göra i en bostadsrätt enligt byggnadslagstiftning (Sajten Borätt-köparskolan). Trots ett uttryckligt förbud att riva bärande väggar i lag, och ett nej från bostadsrättsföreningen beslöt ett nyinflyttat par att ändå riva (Fastighetstidningen) en bärande vägg i sin lägenhet. Resultatet blev sättningsskador och sprickbildning i lägenheterna ovanför den aktuella.

Självklart drev bostadsrättsföreningen fallet till åtal eftersom föreningen inte ville bli den som skulle behöva stå för kostnaderna. Gör man något som inte får göras enligt bygglag och dessutom har avråtts från bostadsrättsföreningen, är det naturligt att den skyldige står för kostnaden kan man tycka. Döm om den förvåning när så domen kom. Den fastslog att sättningsskadorna kunde ha uppstått på andra sätt trots expertvittnen som intygat motsatsen.

ExpertAtt kapitalism kan vara grym är sant för ibland spelar det ingen roll vad man har att erbjuda som är det avgörande. Men när inte ens domstolsväsendet godtar experter eller intyganden utan dömer emot bättre vetande är något galet. Domen som nu lämnar en bostadsrättsförening betalningsskyldigt för vad någon annan har ställt till med, skvallrar om en lagstiftning som måste ses över. Foto: Wikimedia Commons

Paret slapp därmed både egen advokatkostnad och rättegångskostnad eftersom bostadsrättsföreningen fick ta den smällen. Bostadsrättsföreningen är också den som får stå för kostnaden i de andra lägenheterna då skadorna inte är självförvållade av de som äger dessa. Det hela slutar alltså med att ett pars olagliga beslut, leder till att alla andra får betala. Det hela beror enligt rättens motivering på att ”bostadsrättsföreningen är den som har beviskravet och att detta inte har mötts”.

Domen och de bisarra konsekvenserna beskrivs rätt träffande i artikeln av Line Zandén:

”Lagstiftaren förefaller ha siktet inställt på den enskilde medlemmens intressen snarare än motsvarande för medlemmarna som grupp. Med bostadsrätten följer alltså rätten att förstöra. Detta är uppseendeväckande.”

Hon avslöjar rätt brutalt vad det är som är fel, vissa lagar är för svaga och övertrumfas av andra som genast ger motparten mer rätt. Konsekvensen blir att vissa är rättslösa, medan andra får för många rättigheter. Också sånt som är otillåtet blir plötsligt tillåtet, trots att det inte är det. Därmed har lagstiftaren skapat en lag som får rent absurda effekter. Folk kan till och med åsidosätta det som borde vara rätt självklart. Beslutet att riva får dessutom konsekvenser för tredje man, något som inte hade varit önskvärda i den bästa av världar.

Det är alltså också så att det inte bara tas ofördelaktig hänsyn till brottslingen, utan också är fel på lagen som sådan. Lagar kommer på kollisionskurs med varandra, det saknas balans och snart blir människor utan att de förstår hur offer. Fallet med bostadsrättsföreningen med betydande kostnader som följd är just ett sånt exempel. Allt därför att lagar kolliderar. Här borde plan och byggnadslagen ses över för att stärka den.

Som bekant har vi en avgående bostadsminister – Mehmet Kaplan – vars främsta merit förutom att inte ha åstadkomma någonting, dessutom har varit att visa upp hur inkompetens ser ut. Fallet med bostadsrättsföreningen hotar därmed att bli ett praktexempel på vad som händer när man vare sig vill eller kan göra något åt en sak. Inkompetens lönar sig….i varje fall för en tid.

Vista ConcordiaNär man dessutom kan ana sig till misstänkt inkompetens i både riksdag, regeringar och ämbetsmannakår är något ruttet i konungariket Sverige. Resultatet blir ett jättelikt haveri och ett lidande för de enskilda som drabbas av brott istället för att en gång för alla straffa de som straffas bör. Foto: Av Florian Martys – Flickr: Vista Concordia, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28398000

Löjesguiden nominerar idag lagstiftarna i både riksdagen, tjänstemannakåren och de ansvariga i både tidigare och nuvarande regeringar till priset ”Foliehatt of the Year”. Anledningen är de klantigt utformade lagarna och de lagar som strider mot rättsmedvetandet hos medborgarna. Motiveringen lyder: ”Ni styr och ni utformar lagarna, det är som vanligt medborgaren som betalar priset. Den dumhet och de konsekvenser som detta får är tillräckliga för att kandidaturen ska vara klockren.”

Annonser

18 thoughts on “Sverige sett upp och ner

  1. Skulle vilja säga att det är rent absurt att man kan tolka lagen som domstolen gjorde när dom friade paret som utan lov rev en bärande vägg.
    Om experter intygar att det var rivningen som orsakade skadorna är det ju absurt att några l jurister påstår motsatsen. Det är ju lika absurt som om byggnadsingenjörerna skulle hävda att dom är bättre på att tolka lagen än juristerna…
    Dessutom är det ju aldrig ok att riva en bärande vägg om man inte säkrar upp det hela med järnbalkar.
    Sedan hoppas jag verkligen att Bostadsrättsföreningen vräker idioterna som rev väggen och orsakade sättningarna.Dom har ju på ett flagrant sätt brutit mot föreningens stadgar och orsakat skador.

    Men allt detta är väl orsakat av den curling och offerkultur som genomsyrar vårt samhälle.Om du utmålar dig själv till ett offer kommer du undan med vad som helst..

    Gilla

    • Exakt! Ingen skugga ska ju falla på den skyldige. Detta trots att man orsakat skador för miljoner och åter miljoner för en bostadsrättsförening som nu får stå för kostnaden. Sättningsskador uppstår som du förstår och kanske vet inte hur som helst. De är ett resultat av att något i grundkonstruktionen har skadats eller ändrats. I det aktuella fallet fanns inte så mycket att anföra på den punkten utom den rivna bärande väggen. Ingen grundskada där marksättning inträffat eller t ex pålar hade satt sig, ingen annan hade gjort samma åverkan men fått skador. Skadorna fanns ovanför den aktuella lägenheten vilket tyder på att problemet återfinns under de som har fått sättningar och sprickor. Återigen var det bara en plats där detta hade kunnat ske.

      Jag hoppas verkligen att man har orken och pengarna att överklaga domen för vinner den laga kraft ligger vi risigt till. Det innebär nämligen att vi måste dela på bördan då andra beter sig som idioter. Allt därför att brott inte går att styrka och att lagar kolliderar. Det är alltså på två plan den här domen på ett ganska brutalt sätt sätter fingret på en felaktighet. Lagstiftarna har inte förstått att två lagar ger olika rättighet och att de två rättigheterna står i motsatsförhållande till varandra där domstolen måste väga de två mot varandra och tala om vilken som är principiellt viktigast. Det andra felet är att ledamöterna i den domstolen var idioter. Nämndemannasystemet borde göras om i grunden. Politiker och politiska partier som ledamöter i en domstol med juridiskt ansvar/oansvar är en anomali.

      Gilla

  2. Borde det inte finnas ett överordnat lagrum som behandlar de tillfällen då domstolars domar går emot uppenbart förnuft och människors rättsuppfattning?
    Domen i våldtäktsfallet är uppenbart felaktig och direkt motbjudande, en arrogant överhets tillrättavisande av folkets moraluppfattning.
    Bostadsrättsfallet är kanske på sitt sätt värre, här går domstolen direkt emot förnuft, lag och expertvittnen i sin iver att vara enväldig maktutövare.
    Bägge fallen visar en moraliskt genomrutten hörnpelare i samhället, illa, illa.
    Folktribuner kanske, ibland måste man skjuta generaler i rent preventivt och morallyftande syfte.

    Gilla

    • Det finns ju alltid en chans att överklaga en uppenbart felaktig dom. I det här fallet skulle det kräva en prövning i Högsta Domstolen (HD). För att kunna göra en sådan måste man skriva en inlaga för att kunna skapa ett utrymme för en överklagan. I den måste finnas med varför en ny prövning är juridiskt intressant och varför den gamla domen inte längre ska gälla då den inte tar hänsyn till yada yada lagen. Om man inte lyckas visa varför domen borde överprövas, får man inte prövningstillståndet. Det gäller alltså att motivera sig väl och juridiskt riktigt, men det är här det slår slint. Idag har vi tyvärr en sämre och sämre kunskap hos alla möjliga yrkesgrupper, också sådana där en rätt diger utbildning som inom det juridiska, där vetskapen om vad som krävs blir allt sämre. Det är därför troligt att yngre jurister idag inte får skriva en inlaga om varför ett fall måste prövas då kunskapsklyftan mellan olika generationer tyvärr är så pass markant att risken för avslag är överhängande.

      Man måste alltså, som jag ser det, först och främst rycka upp kunskaperna lite till mans inom olika yrkesgrupper och samhället har en möjlighet att se till att rättvisa skipas. Men då stöter vi på nästa problem, den som handlar om nämndemännen. Nämndemannasystemet är enligt mig, ett gigantiskt felgrepp från början till slut. Det har aldrig och kommer aldrig att fungera. Att politiska meriter skulle ersätta akademiska är lika befängt som att tro att ”mynta” är ett valutasystem man använder i Azerbadjan. Här måste alltså politikerna som har gett sig själva jobb, fråntas detta vilket är svårare att tro att de gör. Resultatet är mycket varierad kvalitet som ibland leder till rent stolliga domar. Här måste alltså alla jobba långsiktigt för att få till en ändring, och vill inte politikerna ha en sådan får vi byta ut politikerna.

      Gilla

  3. Hej.

    Avskräckning kräver två saker för att fungera, och ingendera har med straffet att göra:

    Känslan av att riskera att bli gripen och dömd. Denna känsla, mer än straffsatsen, reglerar sannolikheten för planerade brott oavsett dessas natur. Ju mer i affekt den kriminelle agerar, desto större risk. Paradoxalt nog skapar därmed avskräckande straff intelligentare brottslingar.

    Känslan av att det kostar; att den kriminelle riskerar en reell förlust av något denne värdesätter. Detta är sällan det som staten eller samhället anser den kriminelle borde värdesätta. Där det för en genomsnittlig laglydig medborgare kan vara förknippat med skam- och skuldkänslor vid ett avslöjande och en fällande dom, genererar detta hos den kriminelle inte sådana känslor, utan mer en tanken om att man haft otur; med sin erfarenhet och bakgrund är det så den kriminelle uppfattar den dömande och straffande makten.

    Ser vi till psykologin hos den som är yrkeskriminell stämmer ovanstående inte sällan med uppväxt och bakgrund: våldsutövande och tvång har förekommit på ett för den enskilde sådant sätt att regler och konsekvenser uppfattas som arbiträra.

    Staten resonera utifrån hur den anser en människa borde resonera, och ser det som sin uppgift att vårda fram önskvärt beteende. Att olika former av kriminalitet kommer ur olika personlighets- och människotyper är för svårt att bygga ett straffrättsligt system runt, och en idé om individualiserade straffsatser är allt för konfliktfylld för att ens diskutera.

    Jag skulle förorda att varje fällande dom också medför en bedömning av brottets art och natur: var det i affekt? Var det planerat? I vilken mån och omfattning var det materiellt syfte som förelåg? Med flera andra frågeställningar.

    Detta medför att en person som misshandlat och våldtagit en person kan dömas utifrån ovanstående, och en bedömning kan göras huruvida det finns något att rehabilitera. I det här exemplet är det också lämpligt att bedöma individen: om det i dennes kontext inte räknas som våldtäkt utifrån kultursociala skäl, är vård meningslöst. Man kan inte vårda fram rätt värderingar och beteendemönster. I ett sådant fall svarar personen endast på de mest primitiva stimuli-responsmönstren, varvid denne antingen bör kasseras eller ådömas hårt straffarbete under minst en tjugoårsperiod.

    Ekonomiska brott bestraffas lämpligast med egendomsförverkande, näringsförbud och äganderättsförbud under en period om minst fem år. Detta då ekonomiska brott alltid begås för vinning, och genom att förhindra vinning skapas en kalkylerbar kostnad – manschettbrottslingen tvingas då beräkna risken för förlust.

    Brott begångna i affekt måste bedömas utifrån gärningshens bakgrund: är detta en del i ett återkommande mönster eller ej, samt hur mycken skada har vållats?

    Fängelse ser jag som inhumant och plågsamt. Hårt kroppsarbete med tunga och farliga jobb är betydligt bättre bruk av tid och resurser, och behöver inte bedrivas i Sverige. Minröjning, kemikaliesanering, med mera kan utföras av dömda. Även program för medicinsk forskning kan övervägas på frivillig basis.

    Böter, i den mån det skall gå att köpa sig fri, skall sättas så att beloppet alltid minst ersätter den förfördelade till fullo, och även ersätter staten för dess kostnader för utredning, straff och annan hantering av ärendet. Bötesbeloppet om det är en fast summa eller följande som idag en fast mall, är blott en avgift. Om det kostar mig (påhittad siffra) tjugotusen kronor/år i böter för olovlig körning med oskattat fordon, och sannolikheten för att stoppas och bötfällas är 1/100 per år, är det irrationellt att bry sig om körkort, fordonsskatt och liknande. Det är mer rationellt att köpa bilen svart och köra som jag känner för. Fejkade plåtar och märken är inte svåra att skaffa, och det är heller inte svårt att obfuskera så att polis och åklagare inte finner det mödan värt att utreda väl jag börjar på laglig väg försvåra arbetet.

    Det resonemanget visar en del av feltänket i dagens kriminalpolitik, då den är normativ istället för pragmatisk.

    Det är inte lagar som hindrar den laglydige från att begå brott; det är den enskildes moraliska karaktär.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

    • Det är kanske där vi ska börja! Skapa sån skamkänsla att den förhärdade brottslingen känner djup ångest och ånger så fort de förknippar en situation med ett begånget brott där känslan av skam är så påtaglig att de i princip aldrig upprepar det. Nu börjar jag förstå den gamla stupstocken och principen bakom denna. 😀

      Liked by 1 person

      • Låt oss ta fram kyrkans skampåle ur bråten, men i stället för Söndagar, alla dagar i veckan utanför vederbörandes arbetsplats, Mona utanför Riksdagen, Fredrik R utanför Bankpalatset, kapten klänning utanför polishuset och så vidare.
        Och utan paraply eller potta, förnedringen skulle ha ett mycket stort allmänpreventivt värde och också tillfredsställa vårt behov av hämnd.
        Billigt, effektivt, snabbt och socialt rättvist, ju högre fallhöjd desto högre socialt straffvärde, de kanske inte var så dumma förr i tiden.

        Gilla

      • När vi ändå dammar av den fina gamla sedvänjan, låt oss då också paradera runt med den skampålen som Dan Eliasson sitter i. Den kan få turnera runt till polisförbundets extra sammankallade årsmöte, vidare till apberget på Skansen för att till sist landa framför polishuset på Kungsholmen. Kanske en rikstäckande turné kan ordnas? Tycker personligen vi kan damma av en annan fin sedvänja som mig veterligen aldrig har använts på våra breddgrader och det är tjära och fjäder. Låt oss rulla av herrans lust i klet och dunbolster så vi kan se en livs levande kyckling ranta runt under publikens ljudliga skratt och ”pwapapapapa”. O dessa härliga sedvänjor från förr. Du har helt rätt där, vissa saker var bättre förr. 😀

        Liked by 1 person

  4. ”We are living now in what is known as the Welfare State, which means-broadly-that everybody is completely destitute.”
    -P.G. Wodehouse, ”Ring for Jeeves”, 1953

    Gilla

    • ÅÅÅÅÅH, Wodehouse är en av mina favoritförfattare! Han är inte stilistiskt eller språkligt den bäste, men han hade sinne för bisarra historier, vass kritik av engelsk överklass och dråpliga berättelser med sedvanliga förvecklingar. Också klatschiga anmärkningar av den typen du citerar var hans kännemärke och för det har han en speciell plats i mitt hjärta.

      Gilla

      • Hehe. Där skulle han ha blivit besviken om han kunde höra dig. Han återanvände gärna samma persongalleri under olika namn, och samma övergripande historier. Just språk och formuleringar lade han nog mest tid på!

        Gilla

  5. I en aktivitetsbok för pojkar, 50-tal, såg jag ett tips på hur man snabbt hittar mittpunkten i längdriktningen på en bräda: stöd brädan med finger eller hand i ena ändan, placera knivens rygg som stöd utåt andra ända, drag kniven inåt mitten. När du når mitten, dvs tyngdpunkten, kommer brädan att väga över. (Många pojkar gick med kniv till dagligdags ännu på 50-talet.)

    Lagar når också en jämvikt. Högre och grövre brottslighet ger förr eller senare krav från allmänheten om längre straff och lägre beviskrav. (Se Langbeins jämförelse av amerikansk ”plea bargaining” med medeltida tortyr inom europeisk lag.)
    Primater (och sannolikt andra däggdjur) har en inbyggd känsla för vad som är ”rättvist”. När brottslighet ökar och straff uteblir börjar man ifrågasätta ”balanspunkterna” i systemet. Liksom med okontrollerad invandring måste de moderata alternativen agera innan det slår över. Annart blir det så småningom extremhögern som bestämmer.

    Gilla

    • Nog har Mona varit den som mer än en gång har rubbat balanspunkten/equilibrium. Toblerone, förtida lön på skattebetalares bekostnad och falskt intygande för att ta ett axplock. Hon är lika underhållande och fascinerande som att hitta den där balanspunkten med knivspetsen. Problemet är bara att varje gång udden når dit, sätter sig Mona på den ena eller andra sidan och balanspunkten tippar över igen med en ny liten snaskig detalj. Det är nog en sorti som kommer att vara för gott som vi nu ser. Jag tvivlar på att hon kan komma tillbaka då hon är förbrukad om inget sensationellt vänder på den här steken. Kanske kommer många sakna hennes erfarenheter, men det är förhoppningsvis få som kommer att sakna oförmågan att hitta balanspunkten. Förmågan att hitta obalansen tog över och det kommer att kosta.

      Gilla

  6. ”För domen helt riktig då han använde mer våld än nöden krävde…”

    Om lagen är så konstruerad så skulle jag nog tyvärr känna mig tvungen att nöja mig med att ringa på polisen och avstå ifrån att ingripa. Jag är nämligen inte van att använda våld och dessutom med stor sannolikhet mycket mindre till växten än våldsverkaren i exemplet.

    För att jag skulle våga ge mig in i en sådan situation så skulle jag vara tvungen att använda övervåld och slå personen i huvudet med domkraften. Men rätten kanske tar hänsyn till att jag är liten till växten och använder de metoder jag bedömer tillräckligt säkra?

    Gilla

    • Allt han hade behövt göra och som du säkert också kan göra, var att koppla ett grepp bakifrån t ex genom att föra upp armarna under mannens armhålor och sen upp över axeln för att förhindra att personen fortsatte att utdela slagen. Där kan man stå i lugn och ro till farbror blå kommer sättande i bilen som tar mannen till häktet.

      Det finns för den lågväxte möjlighet att använda andra tekniker, ta den här t ex. I amerikansk fotboll är man duktiga på att använda sig av tyngdpunkter. Ju lägre ner en tackling träffar, desto mindre kraft behöver du använda. Går man ner i en kilformad position och träffar säg i lårhöjd med en framåtriktad rörelse, fäller man en person över ryggen innan han eller hon hinner säga ”attans”. Gå alltså ner starkt framåtlutad och spring mot en person som i sin tur springer mot dig och din dag är räddad. Tackla strax under höfthöjd, kanske i grenen så fäller du denne som en klubbad oxe.

      Det krävs inte heller en jättelik person för att fixa detta. När personen väl är sänkt sätter man sig på höften och håller fast armarna genom att låsa dessa. En garanterat domkraftsfri metod som inte heller kommer få dig åtalad på andra sätt.

      Gilla

  7. Ytterligare ett alternativ är förstås att klubba ner mannen med domkraften och sedan själv fly från platsen. Hmm… skulle nog kunna vara ett bra alternativ.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s