Mp och hyckleriet

Delar av idén till följande artikel kommer från den trogne läsaren Pelle 2 som ville att jag skulle granska journalistkåren och dess sympatier för miljöpartiet. Artikeln tar delvis avstamp i helt andra händelser som utspelats de senaste dagarna, men kommer så småningom in på detta ämne. Tanken är att denna artikel ska få en uppföljare där resultatet av journalisternas icke-granskning studeras med mikroskop. God läsning från Freakshow Fredrik

Miljöpartiet är nog landets mest hycklande parti alla kategorier. Inte nog med att få eller inga av deras förslag är särskilt realistiska så är partiet också så tvetungade att man börjar undra om inte hyckleri bör mätas i enheten ”mp”. Historien började 2014 då Allians-regeringen plockade ut 73 miljoner kronor ur SJ för att använda till reformer. Gustav Fridolins reaktion blev att detta var ”en ny spark i magen”. Mer om hans uttalande i Aftonbladet.

Det var väl så här både Gustav och Åsa såg Anders lilla tilltag med de 73 miljonerna. En kung fu-legend hyrdes in för att sparka alla tågresenärer i magen. De 1,9 miljarderna vill de dock över huvud taget inte ens diskutera. Foto: Wikipedia

I uttalandet gör han sig till talesman för oförståndet och okunskapen. Han blandar ihop SJ med underhåll på räls vilket är två olika saker. SJ kör tåg Trafikverket bygger och underhåller järnväg. De två hör inte ihop vilket han får det att framstå som. Sen blandar han ihop det mesta och snart är uttalandet inte värt ett smack. Snarare har det ett värde i att som vittnesmål påtala en partiledares totala oförmåga att hålla reda på fakta.

Medarbetaren och spårkröken Åsa Romson stämde in i kritiken och beskrev tillståndet i järnvägstrafiken som ett enda kaos. Visst är det kaos emellanåt men ett enda stort? Faktum är att den trafik jag själv är del i har en punktlighet på mellan 85 och 91 % beroende på årstid och omständigheter. Påståendet är alltså något tillspetsat om jag får säga det själv.

Mer om hennes uttalande i en artikel (unvis.it) i Aftonbladet. Artikeln är dessutom full av faktafel där också hon blandar ihop underhåll och själva utförandet av trafik. Hon tror t ex att underhåll och SJ är sammankopplat när det i själva verket handlar om Trafikverket och vad de kan äska av Kommunikationsministrar av olika färg.

Ett faktum är att SJ har en gammal vagn- och lokpark som snart behöver genomgå reparationer och nyinköp hindrar inte regeringen från att beslagta 1,9 miljarder till att täcka luckor i budgeten. Foto: Wikimedia

Men hyckleriet går mer på djupet än så i de unga tu:s sinnen. Då var 73 miljoner något man gick i taket över, när han själv sitter i regeringen som beslutar att plocka ut 1,9 miljarder då är det tystare än i graven. Ja, ni hörde rätt regeringens slippriga fingrar har nu nått SJ:s kassakista. Man vill nu att bolaget hostar upp 1,9 miljarder som Magdalena vill använda till att täcka kostnaderna som skenar utan kontroll bland annat för migrationen. Redan nu i dagarna har 229 miljoner kronor överförts från ett konto till ett annat. Här en artikel från DN (unvis.it) om hur SJ samtidigt måste spara genom att dra in tåg.

En ledarsideartikel (unvis.it) i Expressen går till och med så långt att man kallar Gustav Fridolins och Åsa Romsons agerande för ”Det stora tågrånet”. Det är förmodligen inte långt ifrån sanningen. SJ är idag ett bolag i behov av investeringar, det mesta av deras vagnpark är 20 år eller äldre och få nya fordon har köpts in under de sista 15 åren. Flera sträckor dras med förlust och upprätthålls enbart som en samhällsservice. Som artikeln i DN (länken ovan) innebär det att färre tåg kommer att gå vissa sträckor då SJ redan har aviserat neddragningar av antalet tåg.

Tidskriften Fria Tider ville göra ett reportage om dels hyckleriet och dels tågrånet. Man ringde därför upp den före detta journalisten (!) numer finansmarknads- konsument- och biträdande finansminister Per Bolunds pressekreterare Matilda Uusijärvi Ek. Hon lovade att hjälpa Fria Tider om de skickade sina frågor som SMS vilket de gjorde. När tidningen efter ett dygn inte hade hört något från henne, försökte man ringa igen. Den här gången svarade ingen. Sådan ser maktens arrogans ut, sådan ser mp:s maktfullkomlighet ut.

Efter plundringen av SJ måste man börja ifrågasätta den självbild miljöpartiet har av sig själva. Man kan inte i ena sekunden kalla något ”en spark i magen” och sen själv vara med i att mer eller mindre plundra samma bolag. Foto: Wikipedia

Att i detta läge bli girig visar bara att regeringen och mp är dels i desperat behov av pengar och att man är beredd att göra allt för dessa inklusive att hyckla. För sällan har det väl varit mer övertydligt att olika måttstockar råder både inom regeringen men framför allt inom mp. Kanske är det som Expressen har skrivit i en annan artikel att miljöpartiet är i stort behov av att ”humbugsaneras”, här är artikeln (unvis.it). Det är ju faktiskt inte första gången partiet har skitit i det blå skåpet.

Ett sådant exempel är ju partiets oåterkalleliga krav på att vanliga medborgare ska leva upp till mer eller mindre bisarra miljökrav medan den egna partiledaren betedde sig som ett första gradens miljösvin. Det som jag tänker på är ju naturligtvis ”Bottenfärg-gate” som valsade runt i tidningarna för snart ett år sedan. Få eller inga har väl missat den men i korthet gick den ut på att partiledaren Åsa Romson inte hade samma krav på sig själv som hon säger sig ha på medborgaren när hon använde giftig bottenfärg till sin båt. Det visade sig också snart att hon hällt ut både gråvatten och använt obeskattad diesel till samma båt.

I partikulturen ingår också numer vuxenmobbning. Åsa Romson har från dag ett haft ett horn i sidan på Jimmie Åkesson. Hon vägrade att skaka hand med honom under partiledardebatten i riksdagen vilket är tradition. Men hon har också tillsammans med övrig ledning för partiet förordat en tuff konfrontativ linje när Åkesson sjukskrevs för utbrändhet. Här skulle det ”fina och goda hatet” få komma fram i debatten var det tänkt. Nässjöpolitikern Per Rudhamn ville inte ställa upp på spektaklet och blev därför själv mobbad, han lämnar nu sin post och partiet. Mer om det i Höglandsnytt.

En ny dimension i miljöpartiets politik öppnade sig när vuxenmobbning blev partiets nya giv. Onekligen spännande i det där partiet Foto: Wikipedia ur filmen ”Hets”

Också miljöpartisten och före detta chefredaktören för SVD Bertil Torekull fick smaka samma medicin. På sin blogg förklarade han varför Åsa Romson var en förbrukad partiledare, sånt gör man inte ostraffat. Hans debattinlägg i flyktingfrågan som gjordes i Expressen (unvis.it) väckte också ont blod. Han förordade ju faktiskt ett stopp och sånt kommer man inte undan med i mp. Han sa också sanningen i artikeln, integrationen och invandringen liknar ett fiasko. Ingen protest från mig, så många regeringar har misslyckats med detta under så många års tid att problemen nu är akuta.

Nu får man förstås inte säga sådana saker som bryter mot den officiella linjen i ett parti, det ska ju vara högt i tak för tusan. Särskilt i det ”demokratiska” miljöpartiet är åsiktsövervakning extra viktigt så att inga dumheter likt Bertil Torekulls slinker igenom. Snart hade alla ”do-gooders” vädrat morgonluft. Nils Karlsson –  pyssling (?) tillika ”filosof” – kommunalråd i Malmö dristade sig till uttalandet:

”I samma tidning ondgör sig Bertil Torekull, snart förhoppningsvis före detta miljöpartist, om hur hemskt det är med invandring. Fuck. Nej, Bertil Torekull, det där alarmistiska svamlet kanske dög på Svenska Dagbladets ledarsidor men i miljöpartiet får man skärpa till sig.”

Också partikamraten Foujan Rouzbeh utgöt sin vrede i citatet:

”Miljöpartiet borde stoppa Bertil från att sprida alarmistisk, polariserande smörja istället för att låta honom gå loss i partiets namn.”

Slutsatsen blir alltså att det är så himla käckt att säga att det är högt i tak och att en fri debatt råder. När det kommer till kritan är det helt andra tongångar som gäller. Säg ”fel” saker, agera på ”fel” sätt och genast får du ett koppel med små åsiktspoliser efter dig som likt en modern variant av KGB övervakar varje steg och varje åsikt. Att detta görs i namnet av ett parti gör inte saken bättre, tvärtom blir det bara än mer otäckt.

Är miljöpartiet rent av en pågående mardröm eller skräckfilm? Om de är detta är det dags att vakna upp nu! Foto: Wikimedia

Bloggen Aktivarum har skrivit ett utmärkt inlägg om det som inträffade. En debatt om uteslutning inleddes men ännu har inget hänt i frågan. Vissa som partistyrelsens ledamot Jon Karlfeldt har dessutom försökt gjuta olja på vågorna men passar samtidig på att poängtera den så viktiga stadgan som också miljöpartiet har. Där står det att uteslutning kan ske om någon ”uppenbart motverkat partiets ändamål”. Partikamraten Maria Ferm gick dessutom i polemik med honom i Expressen (unvis.it).

Det är med andra ord ett parti där det inte är lika högt i tak som man kan förvänta sig av ett parti som säger sig vara öppet och demokratiskt. Förutom att som i fallet SJ hyckla och köra med dubbla måttstockar där andras mindre snedsteg inte jämförs alls med de egna gigantiska, har man alltså stora interna problem.

Att ifrågasätta partiets dogmer är mer eller mindre tabubelagt. Istället är det som om locket läggs på när frågor som invandringen kommer upp. Inget eller lite får ifrågasättas, partiledarna är heliga trots att båda har gjort bort sig igen och igen.Gör man ändå något av detta oerhörda, lär kritiken vina ordentligt.

Kritisera internt och världen tycks bli lite mer turbulent om man är medlem i miljöpartiet. Orkanerna som viner emellanåt är minst sagt spektakulära Foto: ”Gafilo 2004-03-06  Wikimedia Commons

Fast stoppa pressarna för en sekund, det är ju i själva verket de ovanstående sista meningarna som är en definition av en sekt. En sekt har en absolut sanning som aldrig får ifrågasättas, den har en ledning som är okränkbar och inte heller den får ifrågasättas. Låt oss zooma in på frågeställningen och se vad som är en sekt. En författare och akademiker som heter Roy Wallis har gjort följande definitioner av en sekt:

• Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
• Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
• Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
• Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
• Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
• Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
• Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv

Frivilligt är partiet helt och klart. Medlemskap förtjänas? Jo, lever man inte upp till vissa normer passerar man ju inte nålsögat och snart talas det om uteslutning. Medlemmarna ser sig som en elit med speciella kunskaper. Så är det också då inget parti eller akademiker tycks veta bättre än miljöpartiet då det gäller omställning av energiframställning. De hävdar att landet klarar 100 % förnyelsebar el, all forskning och flera politiker säger att då drivs vi in i ett Amish-samhälle där industrin och arbetstillfällena inte längre finns.

Med miljöpartiets energipolitik är vi snart tillbaka i utvecklingsnivå liknande ett Amish-samhälles. Industri och välstånd kan vi fetglömma Foto: Wikipedia

Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning. Inget kan bli mer sant på den punkten än miljöpartiet. Under det gångna året har partiet i stort sett varit i konflikt med det mesta i sin omgivning. Mer om Miljöpartiets konflikter har bloggen Fnordspotting skrivit om. Egalitär? Jag har inte den kunskapen om ledningens inre tankar om sig själva. Om de ser sig själva som ett prästerskap vet jag med andra ord inte, men för att kunna förklara deras fundamentalistiska hållning i flera frågor är det ju en lockande tanke att de verkligen ser sig så.

Levnadsregler har de definitivt. Det är ju därför man på sin hemsida ser till att informera om hur fel det är att använda produkter som förorenar och smutsar ner. Detta gäller alla medlemmar utom Åsa Romson. Miljöpartiet tycks ju också vara totalitärt. Uttryck en avvikande tanke och snart har du mer eller mindre en fatwa utslungad mot din person. Det är ju vad Per Rudhamn och Bertil Torekull fick erfara. Definitionerna och mer att läsa om begreppet ”sekt” hittar du via länken till sajten ”Sektliv”.

Så jo, med vissa frågetecken som borde rätas ut är faktiskt miljöpartiet en sekt. På flera punkter är man helt i överensstämmelse med definitionerna ovan. Det skulle ju också i så fall kunna förklara nästa fenomen. I senaste valet fick mp 6,9 % av rösterna. Bara sju av hundra röstade alltså på dem. Det finns dock en yrkeskår i landet som avviker rätt ordentligt och det är naturligtvis journalisterna. Kent Asp vid Göteborgs universitet har gjort flera undersökningar och de är alla nedslående. Svenska journalister är mycket mer gröna än svensken, de speglar helt enkelt inte varandra.

Bland journalister är grönt något av en jätte, bland oss andra vanliga dödliga en relativt liten företeelse som borde ha marginaliserats för länge sedan. Det som räddar dem är just journalisterna Foto: Wikimedia

I magasinet Neo har dessa siffror redovisats men observera att siffrorna där bara sträcker sig till 2010. 2014 (de senaste siffrorna jag har hittat!) sympatiserade 12 % av väljarkåren med partiet men hela 41 % av journalistkåren sympatiserade med dem. Sympatierna för mp i journalistkåren har alltså ökat och kan eventuellt ha ökat än mer. Klart är att siffrorna för miljöpartiet har sjunkit i väljarkåren så differensen är nu större. 12 % sympatiserade med partiet för att sjunka till 6,9 vid riksdagsvalet. Här under hittar du länken till Kent Asps undersökning.

Klicka för att komma åt 1369226_journalist-2011-journalistboken-kap-13.pdf

Tydligen var siffrorna så känsliga att Mats Knutsson – politisk kommentator på Rapport i SVT for ut i anklagelser om ”fel urval” och andra misstag som skulle ha begåtts i undersökningen. Mer om hans inlägg kan du läsa om i Dagens Media. Snart hade dock Kent Asp gått i polemik och avfärdat Knutssons tankar som ”Korkat”, mer om detta i Dagens Media som publicerade båda sidornas sak. Partisympatierna bland journalister kan ju förklara vad en före detta journalist som Matilda Uusijärvi Ek gör som pressansvarig på finansdepartementet. Hon vet ju hur media fungerar och har rätt partifärg, fallet avslutat.

Det är också lite talande att se hur Mats Knutsson agerar så fort ämnet tas upp. Att han inte vill kännas vid några problem när det påtalas att journalisters åsikter inte speglar väljarkårens, det ser jag som ett öppet försök att sopa frågan under mattan. Ett faktum som också är ganska talande då det tydligen är en mycket het potatis för journalister som han.

Mats Knutssons exempel visar rätt tydligt hur känsligt det är för journalistkåren att konfrontera sanningen om dem själva. Se inget, hör inget och säg inget tycks vara mer melodin för dagen. Kommer ändå någon och sätter fingret på den ömma punkten så förneka allt Foto: Wikimedia

Kanske är det också så att journalister som han förväntar sig att deras åsikter inte ska få lov att skärskådas av personer som Kent Asp. Sverige behöver fler undersökningar av det här slaget där sanningen dras fram i dagens ljus, inte färre. Först då kanske vi får den kritiska granskning som Miljöpartiet måste underkastas, inte minst för att få fram de snaskiga detaljer som också de så gärna gömmer i diverse garderober. Idag har vi tyvärr en journalistkår som springer partiets ärenden snarare än att granska dem.

Miljöpartiet är dagen klockrena kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det senaste exemplet med SJ och den brandskattning som nu sätts igång för att dölja kostnaderna i andra frågor, är ovärdig. Än mer ovärdig är den snaskiga argumentation både Åsa Romson och Gustav Fridolin använde sig av mot Anders Borg. Det de själva gör nu är ju så många gånger värre. Ändå är det här tilltaget bara toppen på ett isberg. Allt från interndemokrati till hanterandet av pressens granskning har ju gått snett hela vägen. Att ni dessutom uppvisar sektliknande tendenser är minst sagt otäckt. Ni är något av de mest värdiga av kandidater till priset så här långt.”